isabellaaroonsson

tänk om jag kunde stoppa klockan lite då och då. Fan va härligt det skulle vara.
Nu är en sån tid som jag bara skulle vilja stoppa. eller kanske spola tillbaka.

Igår var det ett år sedan som min farbror försvann från oss. Det är så svårt att förstå att det faktiskt är på riktigt. Jag vill inte förstå det, eller jag kan inte förstå det.
Det känns bara som det var väldigt längesen jag såg honom, men att vi ska åka och hälsa på han och hans familj, mina kusiner och deras mamma. Men så är inte fallet.
Det är så svårt att förstå att min pappas bror som har funnits jämt inte längre finns.
Jag har så bra minnen ifrån närkevägen, där dom bodde när jag var liten, när mina kusiner var små.
Varje helg var vi där, då menar jag varje helg! Vi hade det så fruktansvärt roligt.
Det är nu när man blickar tillbaka som man förstår vilken bra barndom man har haft. Jag skulle vilja spola tillbaka tiden och ta vara på dom stunderna vi alla, våra familjer var tillsammans, skrattade, pratade, åt, grilla, firade jul. Ja vi gjorde mycket tillsammans. Men det fattas en människa för att det ska kunna bli helt.

Jag är otoligt stolt som människa också när jag tänker tillbaka för ett år sedan. Jag fick ge honom en sista grej från mig. Jag fick göra iordning blommorna till begravningen. Det var en ära för mig. Men det var jobbigt att göra iordning allt, eftersom jag fakiskt gjorde dom till min farbror. men det blev bra, hoppas bara att Jan hade tyckt det med!

till sista, hoppas att du sover skönt min farbror Janne! Din bror, min pappa saknar dig och resten av min familj.