isabellaaroonsson

vilken jävla klagoblogg de här har bleve. Men grejen är den att jag klagar väldigt mycket, men inte så alla ska få höra. Jag går och håller det inom mig...
Kanske skulle kännas bätttre för mig att öppna upp mig. Men jag tror inte jag vågar riktigt. Jag har ställt frågan till mig själv hundra miljarder gånger. jag vill inte va den som klagar högt om hur jobbigt jag tycker allt är just nu. Det är då jag tar på mig min mask, det där leendet kommer fram, leendet som egentligen vill vara instängt...
Jag vet inte vad som är bäst. masken med det falska leendet eller öppna upp sig för någon, som ser hur fjantig jag är när jag bara sitter och tårarna inte går att stoppa.

Jag är rädd för att öppna upp mig
jag är rädd för att visa mig svag
jag är rädd för att göra mig själv besviken
jag är rädd för att ge mig själv beröm
jag är rädd för att jag inte är snäll
jag är rädd för att jag är för snäll
jag är rädd för min "bakgrund", som jag så fint låtsas att jag har glömt

....jag är helt enkelt rädd för mig själv